Änga, utdrag ur Gymnasiehemmanet Herrön
Utdrag ur häfte:
Gymnasiehemmanet Herrön, Göteborgs och Bohus Län
Tjörns Härad, Klövedals Socken
Sammanställt av Rolf E Johansson, Kyrkesund 2019-04-12
Hemmanet Änga (Ängen)
De som bebott och brukat hemmanet
Den förste som står som brukare av Änga är Olof Nilsson, född 1770 på Gården. Han bodde i den södra av de två gårdarna på Gården. Han var gift med Catharina Rasmusdotter från Båteviken, Sunna , född1779, och de hade åtta barn. Olof dog 1829 och åborätten togs över av sonen Rutger. Det är inte troligt att Olof Nilsson flyttade till Änga utan det var sonen Rutger Olsson som byggde och bosatte sig där.
Han flyttade dit tillsammans med modern Catharina Rasmusdotter och brodern Johannes, född 1816.
Han gifte sig 1838 med Johanna Nilsdotter, född 1811 i Limhall. De fick åtta barn: Olof, född 1839, Brita Christina, 1840, Peter, 1842, tvillingarna Anna och Inger, 1844, men de dog direkt efter födseln, Magdalena, 1848 och Inger Helena, 1851.
Olof, se nedan.
Brita Christina gifte sig 1878 med snickaren Peter Eliasson från Kolleröd. De bosatte sig i Hunneviken.
Peter, se nedan.
Både Anna och Inger Helena dog 1853. Anna den 29. december och Inger Helena den 23. oktober.
Magdalena gifte sig 1873 med sjömannen Andreas Eliasson från Kolleröd, broder till Peter, gift med Brita Christina. De byggde troligen ett eget hus i anslutning till Rutgers.
Moder Catharina dog 1869 och brodern Johannes 1860.
Rutger dog 1861 och Johanna 1869.
1879 skiftades hemmanet i två delar varvid Olof fick 1/16 mtl och Peter 1/16. Peter behöll föräldrahemmet och Olof hade byggt nytt söder därom på andra sidan vägen till Hisingsviken.
Olof Rutgersson gifte sig 1866 med Maria Matiasdotter, född 1839 i Halsbäck. De fick åtta barn: August Robert, född 1866, men han dog endast fyra dagar gammal, August Hilmer*, 1867, Martin Rudolf, 1870, Janne Alfred, 1872, Hilda Emilia, 1875, Oskar Efraim , 1877, Carl Otto, 1879, och Oskar Efraim, 1882.
August Hilmer*, se nedan.
Martin Rudolf dog 1890.
Janne Alfred tog efternamnet Hernfeldt. Han var styrman och flyttade till Göteborg 1902.
Hilda Emilia dog 1879, i mars.
Oskar Efraim dog också 1879, i februari.
Carl Otto tog efternamnet Engström. Flyttade till Göteborg 1908.
Oskar Efraim dog 1886.
Av de åtta barnen var det bara tre som nådde vuxen ålder.
Olof dog 1914 och Maria 1916.
August Hilmer* Olsson övertog hemmanet. Han gifte sig 1891 med Augusta Evelina Svensdotter, född 1867 på Kamppall´n. De fick också åtta barn: Klara Martina, född 1891, Algot* Edvin, 1893, Olga* Josefina, 1895, Johanna Sabina, 1897, Hilda Emilia, 1900, Hanna Emerentia, 1902, Klas* Gerhard, 1904 och Sven Vilhelm, 1907.
Klara Martina dog 1906.
Algot* Edvin flyttade 1916 till Göteborg. Han var gift i Göteborg.
Olga* Josefina flyttade till V Frölunda 1920. Hon var gift där.
Johanna Sabina dog 1899, knappt två år gammal.
Hilda Emilia dog 1901, ett år gammal.
Hanna Emerentia flyttade till Göteborg 1908.
Klas* Gerhard flyttade till Göteborg 1920. Gifte sig där.
Sven Vilhelm dog 1908, ett halvt år gammal.
Av de åtta barnen upplevde bara fyra vuxen ålder.
1909 dog Augusta Evelina.
Hilmer gifte om sig 1919 med Selma* Lovisa Rutgersdotter från Tomta i fiskeläget och flyttade dit. Hilmer dog 1953.
Klas Olsson övertog hemmet och sålde det senare till fritidsboende.
Peter Rutgersson gifte sig 1869 med Magdalena Olsdotter, född 1848 i Sumpen. De fick tio barn: Carl Oskar Rikard, född 1871, Amandus Ferdinand, 1873, Adolfina Kristina, 1876, Adolfina Justina, 1878, Gerda Olivia, 1881, Edina Natalia, 1883, Arturr* Edvin, 1885, Magda* Eberia, 1888, Olivia Charlotta, 1890, och Anny* Teolinda, 1894.
Carl Oskar Rikard, se nedan.
Amandus Ferdinand dog 1901. Han var fiskare och ogift.
Adolfina Kristina dog 1877, knappt ett år gammal.
Adolfina Justina gifte sig 1911 med Hilmer Oskar Hermansson från Rösseberget och de bosatte sig där.
Gerda Olivia dog 1898.
Edina Natalia dog 1886.
Artur* Edvin emigrerade till N Amerika 1904. Återkom 1914 och gifte sig i Valla med Alma* Josefina Eriksson 1915. 1918 flyttade de till Sumpen där Artur öppnade affär.
Magda* Eberia, se nedan.
Olivia Charlotta dog 1898.
Anny* Teolinda gifte sig med Ernst* Julius Samuelsson från Tryckhålan och flyttade dit.
Av deras tio barn dog fyra innan de nått mogen ålder.
Peter dog 1918 och Magdalena 1902.
Carl Oskar Rikard Petersson övertog hemmanet. Han dog 1931 ogift.[1]
Hemmanet övertogs då av systern Magda, vilken gift sig 1917 med Johan Edvin* Andersson från Ängeviken, född 1888.
Edvin Andersson blev då hemmansägare. De fick fyra barn: det första var dödfött, 1919, Erik* Manfred, född 1920, Ragnar, 1922 och Asta* Margareta, 1926.
På gården bodde också Edvins fader, Anders Johan Eliasson, född 1861 i Ängeviken. Han inflyttade från Ängeviken omkring 1932 då han blivit änkeman. Anders Johan dog 1955.
Edvin dog 1962 och Magda 1974.
Hemmanet övertogs av de tre syskonen, Erik, Ragnar och Asta Andersson. Asta flyttade till Göteborg på 1940-talet och utbildade sig till barnsköterska men flyttade hem omkring 1960 för att hjälpa de gamla föräldrarna och bröderna att sköta gården. Erik arbetade vid sidan av gårdsbruket på varvet på Stavsundsholmen. Han var också smed. Ragnar var hela livet jordbruket trogen. Erik började lära sig spela kyrkorgel redan som 12-åring och spelade på tramporgeln när det var gudstjänst i skolhuset på Herrön. Det hände även att Erik spelade i Klövedals kyrka när kantorn hade förhinder. Ragnar var kyrkvärd i Klövedals kyrka under drygt 25 år. Det kan verka konstigt att de som bodde längst ut i socknen hade denna befattning, men egentligen inte. Sedan långt tillbaka hade alltid någon från Änga varje söndag och helgdag bevistat gudstjänsten i Kyrkan.
Erik dog 1987 och Asta 1990. Ragnar lämnade aldrig hemmet utom de sista vintrarna då han hyrde in sig i fiskeläget på grund av att han fått problem med hjärtat. Men på våren skulle han hem igen. Så ock det sista året då han just flyttat hem och stod på grannens gårdsplan och samtalade med gode vännen Göran Hellgesson då han plötsligt föll ihop och andades ut sin sista suck. Detta var på Sveriges nationaldag 1993.
Så tog en epok i Herröns historia slut då den siste bofaste utanför samhället och den siste som brukade jorden lämnade.
[1] Klövedal Hfl AIIa:2.